Alla känner någon gång som jag gör idag,
svag, rädd, orolig, illamående, tvivel.
Man är aldrig hel utan någon som helst hinder.




Nätter kan kännas så tunga utan många timmars sömn,
de mörka otäcka timmarna blir fler o fler.
Dagarna drar ut sig och tankarna sprider sig.
Kroppen tar emot och känner sig splittrad på många sätt.

Ensamhet och saknad känner jag, du, vi alla...