Jag ÄR en glad tjej även om inläggen ibland verkar lite EMO!

Har bara inte haft det så lätt alltid,
förlorade min bästa vän igår, och en annan bästa vän förflyttar sig
snart till Spanien. När saker och ting händer, förändras, när man mår som man mår.
Blir man ganska ledsen och får en slags panik känsla.

Jag känner mig rädd och ensam.
Jag tycker jag är fin, trevlig, glad, och får många och skratta.
Självförtroendet är det inget direkt fel på så länge folk inte tjatar
om min längd och vikt så är jag nöjd.

Jag vill att människor ska umgås med mig för att de tycker om mig, för att de vill,
folk måste hjälpa mig, lyssna, puscha mig till saker som är viktiga, fråga saker,
Men inte tjata på utan hjälpa mig.
Jag vill känna mig säker i mig själv hur jag ska beté mig mot andra,
vill kunna bearbeta saker som händer och inte bara låta det vara,

Jag vill tänka på mig själv och ingen annan,
tänka på vad vill jag just nu och vad känner jag,
Jag vill fly från allt som har hänt de sista månaderna,
sluta tänka, kasta iväg allt, radera minnet.
Men jag vet det hjälper inte.

Jag mådde rätt bra ett tag måste jag säg,
tänkte inte så mycket tillbaka,
började känna mig bättre.
Men de vände när jag blev illa behandlad.
och då kom allt upp som jag varit ledsen över tidigare.
Tyder väl på att jag inte kommit över saker,
inte bearbetat allt fullt ut.

Men jag ÄR en glad tjej!


(bild, tagen för ca 1 vecka sedan)