Fick idag höra att jag är EGO!

Ja jag kan säga vad jag tycker och inte alltid bryr mig om vad andra tänker.
Men när mitt är mitt är jag EGO!
Och det tycker jag att jag får lov att vara när man varit med om det man varit med om.

När jag har känslor är jag EGO!
När jag har förlorat mycket är jag EGO!
När jag hjälpt andra är jag EGO!
När jag är trött på folk är jag EGO!
När jag försöker ändra mitt liv är jag EGO!
När jag försöker hålla kvar saker är jag EGO!

Men är jag EGO när jag hjälper min familj så mycket jag kan?
Är jag EGO när jag förlorat vänner och försöker hålla kvar de nya?
Är jag EGO när jag kan köpa presenter till någon bara sådär en regning dag?
Är jag EGO när jag vill behålla en trygghet?
Är jag EGO om jag vill behålla mina drömmar för mig själv?
Är jag EGO när jag äntligen lärt mig att öppna käften?
Är jag EGO om jag låter andra ta sista matbiten, sista drickan, sista godbiten?
Är jag EGO om jag ger en uteliggare min sista femma?
Är jag EGO när jag säger nej när jag alltid sagt ja?
Är jag EGO om jag försöker vara en starkare person?
Är jag EGO om jag gör saker för mig själv och absolut inte för någon annan?
Ja då kan jag vara EGO för min egen skull.

Jag är inte dåligt EGO.